Ja, så då gör jag ett nytt försök att komma igång här, fast nu har jag ju en anledning oxå, att skriva om vår, min och Tuvas vardag så att även Håkan kan vara med.

Vi får väl se hur det går...... :)

Tuva var ganska slut efter "festen" igår och somnade som en stock, skönt att vi hade bestämt att börja lite senare idag, jag skjutsade henne till  Skönsmons Bibliotek (världens tråkigaste bibliotek enligt Tuva) där de skulle få egna lånekort och låna två böcker :) 

Jag själv har inte gjort många knop idag, njutit av lugnet och tystnaden.....hahaha.....jag får passa på att göra det innan längtan och tråkigheten tar över om några veckor.... ;)

Ja, precis så är det, allt känns så bra just nu....med livet liksom.

Det lustiga är att rent ekonomiskt så har vi det sämre än någonsin, men vi klarar oss absolut så jag klagar inte......men visst är det "lustigt" ändå......

Jag känner mig så lugn och harmonisk......skön känsla :)

Imorgon går mina tankar till en tjej som behöver ett positivt besked, jag känner henne inte men "känner" att hon är en god människa......

Skriver ju inte sååå ofta här, har ju inte gett adressen till ngn jag känner heller förutom 2 st.....hahahaha.....

Det ligger inte riktigt för mig att skriva om vädret och vad jag ätit idag....inte just nu iaf......det kanske blir så.....

Gonatt världen.

för det är Håkans födelsedag!

Precis idag för ett år sedan checkade vi in i vår fina "bunge" på Koh Lanta, jag hade beställt champagne och blommor som väntade på min fina 40-åring, varmt o skönt och en hel månads avkoppling låg framför oss.

Idag började morgonen med tomtebloss och frukost i sängen, inte helt fel det heller   

Det finns dock en längtan till värmen men då jag är så pass inställd på att det ej blir ngn resa i år så känner jag mig rätt så nöjd med att på uppleva våren med dess slask för en gångs skull.

Alla pengar måste sparas för att H ska kunna genomföra sin "lilla" cykeltripp (www.bike4cambodia.com) dessutom ska Tuva o jag dra till Turkiet på All Inclusive en vecka i Oktober, detta ser jag fram emot, inte att H ska vara borta 2-3 månader men 1 vecka i solen är ju aldrig fel.

http://www.youtube.com/watch?v=1Zg68EZ7aAU&feature=related

Tuva berättade för mig häromdagen att hon skulle vara med i Lets dance när hon blir stor...

T: Då ska ju jag dansa med Leopold, för man ska ju dansa med den man gifter sig med och jag ska gifta mig med Leopold.

Jag: Är du kär i Leopold?

T: Jaa...

Jag: Tycker du att han är snygg?

T: Ja, han är ju snyggaste av mina kompisar...

Jag: Hur känns det då? Pirrar det i magen?

T: Näe.

Jag: Men hur känns det när du är kär då?

T: Jamen mamma, när vi springer omkring och sådär då kommer det liksom inga ord ur min mun... 

Så gulligt....och bra beskrivet 

Det finns en tid för allt. Tid att älska, tid att dö. Tid att leva. Tid att börja projekt, tid att avsluta projekt.

Egentligen är tid något vi människor uppfunnit. Tid existerar egentligen inte. Det är något vi skapat för att göra världen mer begriplig, lättare att leva i.

Vad bryr sig ett träd om tid? Inte räknar fågeln sekunderna på sin sång, masken tar god tid på sig att finna nya vägar i jorden under oss, himmeln lyser blå, tidlöst blå.

Tid. Detta egenskapade verktyg för vårt välmående har skapat allt annat än välmående för oss. Vi har trasslat in oss så i själva tidsbegreppet att vi fallit på eget grepp. Numera är tiden en lömsk vän, en opålitlig följeslagare. Vi stressar hit och dit, ständigt förföljda av klockan och Tiden.

Och ändå. Ska vi alla en dag dö.
Vad vill du då minnas? Att du lämnar ett välstädat skrivbord bakom dig eller att du älskat?

Hur vill du dö? Med kärlek i hjärtat eller med andan i halsen?

Vi ska alla dö. Det är tryggt att veta. Tryggt när man liksom jag vet att då väntar andra, mer färgstarka världar på oss. För dör, det gör vi egentligen inte. Vi lever vidare. Precis som det begrepp vi kallar “Tid”. För tid finns inte. Vad som däremot finns är cykler. Årstidernas cykler; vinter, vår, sommar, höst. Kärlekens tid, förälskelse, kärlek, mogen kärlek och förhoppningsvis kravlös kärlek.

Det är till den kravlösa kärleken vi alla strävar. Tror jag. Det är det som är målet. Att älska varandra precis som vi är. Att älska oss själva, precis som vi är. Att älska Livet precis som det är. Att älska våra grannar, vårt arbete, våra arbetskolleger, våren, hösten och novembermörkret. Precis som det är. För det är i Accepterandet som vi vinner. Det är i Accepterandet som kärleken vinner kraft och skapar mirakel. Det mirakel som ligger utanför och inuti det vi benämner tid. Och det är Miraklet som gör att själva Tiden upphör, när vi på djupet älskar. Då faller pusselbitar på plats, tåren torkar på din kind och solen bryter fram i ditt hjärta.

Om det är något jag önskar Dig så är det att se undret i din egen storhet. Jag vill ge dig den största gåvan av alla; att Se, verkligen Se dig själv och din själ.

För att kunna möta den krävs en enda sak; släpp tanken på tiden.

(Denna text har jag snott av Katinka på bloggfamiljen.se)

Ja, det är vad jag gjort idag, följde med pappsingen som skulle lämna sin fyrhjuling till försäljaren för att få den fixad.

05.20 ringde klockan....rätt mör då kan jag säga, men bara jag kommit upp kändes det bättre.

06.00 var pappa här så då for vi.

Han med ett besök hos fina kusin Carola i Mora oxå, alltid så roligt att träffas :)

18.00 var vi hemma igen.

Ca 12 timmar i en bil kan göra vem som helst lite mör så nu blir det sängen för mig.

Gonatt.